Ungersk Kalmasch, 1850

Ungersk kalmasch, 1850 är ett exempel som via en enda antik pipa gör det möjligt att läsa både det ungerska pipmakeriet vid mitten av 1800-talet och tidens politiska klimat. Föremålet i fråga är en trä-pipa skuren i den ungerska kammarformen kalmasch, och på kammarens yta har en scen ur tidig ungersk historia graverats.

Vad Är en Kalmasch?

I pipslitteraturen räknas kalmasch som en av tre särskiljande kammarformer som etablerades tidigt i Ungern; de andra två kallas Debrecen och Rákóczy (Ragoczy). Kalmasch-kammaren påminner om siluetten av en gryta eller en upp-och-nervänd klocka; den ansluter till ett smalt, långt hals och liknar i användning en tjibuk. De flesta av dessa kammare är skurna i trä; exemplar i meerschaum är sällsyntare. Att trä valts hänger också samman med regionens skärningstradition; hårda, fintrådiga inhemska träslag lämpar sig för relief-arbete, precis som med andra träslag utöver briar.

Scenen på Kammaren och Dess Politiska Betydelse

Reliefen som löper runt kammarens cylindriska yta skildrar Árpáds intåg i Karpaterbäckenet; den smala halsdelen är utsmyckad med bladmotiv. Kompositionens källa är en tryckserie som den wienske målaren och illustratören Peter Johann Nepomuk Geiger (1805–1880) ägnade den ungerska och transsylvanska historien. Skäraren har överfört figurordningen från stentrycket till träets böjda yta.

Ämnesvalet är inte enbart en dekorativ smaksak i mitten av 1800-talets Ungern. Efter att Habsburgstyret slagit ner självständighetsrörelsen 1848–1849 hade publikationer som förespråkade separation från Österrike förbjudits; däremot förblev bilder med anknytning till det nationella förflutna tillåtna. Scener som anknöt till tiden för Álmos och Árpád, det vill säga berättelsen om landtagandet, kom att cirkulera i detta tomrum. Skildringar av markens besittningstagande eller det avtal som beseglades med stamhövdingarnas blod lästes av tidens läsare som en förtäckt påminnelse om adelns tradition att själva välja sin härskare. Pipan hör därmed också till den politiska ändan av traditionen med pipor med porträtt och historiska scener.