Slipning (Sanding)

Slipning (sanding) innebär att den grovformade pipgövden bearbetas med allt finare kornstorlekar tills den når sin slutgiltiga yta. Hur oansenligt det än kan verka, tar detta steg den största delen av tiden i verkstaden. Det är inte heller bara en förberedelse för polering: hur fint ytan bearbetas avgör direkt hur tydligt briarens ådring senare kommer att synas.

Kornstorlekssystem

Sandpapperens nummer är inte universella. På den FEPA-skala (ISO 6344) som är vanlig i Europa föregås numret av bokstaven "P"; på den nordamerikanska CAMI-skalan saknas denna bokstav. De två systemen ger relativt lika resultat vid grova korn men skiljer sig markant vid fina korn. Därför kan de ordningsföljder som beskrivs i olika källor inte jämföras rakt av; det papper en tillverkare kallar "600" kan i en annan skala motsvara en helt annan kornstorlek.

Att Bygga Ordningsföljden

Tillverkarnas ordningsföljder följer inte ett enda mönster. Beskrivna tillvägagångssätt börjar ibland med ett grovt nummer som 120 eller 150, ibland runt 220; i övre änden finns de som stannar vid 800 och menar att ytterligare finkornighet inte längre är synlig för ögat, medan andra fortsätter till 1000 och 1500. Det gemensamma är att man inte gör stora hopp mellan efterföljande nummer, och att varje papper körs tillräckligt länge för att helt sudda ut spåren från det föregående.

Det första grova steget är inte bara det bullrigaste utan även det mest avgörande ledet i ordningen. Även om gövden som kommer från disk- eller bandslipmaskinen ser färdig ut, bär den fortfarande på bulor, plana ytor och maskinspår; att göra huvudets mynning helt cirkelrund, jämna till linjen där skaftet möter gövden och kontrollera symmetrin är också uppgifter i detta steg. Om formen inte sitter rätt här blir det mångdubbelt mer mödosamt att räta upp den med finare korn senare.