Arne Ljung

Arne Ljung (1913-1998) är en av de första representanterna för den handgjorda pipans tradition i Sverige under efterkrigstiden. Han tillbringade större delen av sitt vuxna liv i näringslivet och var verkställande direktör för ett bilföretag. En allvarlig sjukdomsdiagnos på 1960-talet ledde till att han lämnade denna post; enligt uppgift förvandlade han omkring 1963, som en man över femtio år, sin mångåriga hobby till en försörjning.

En Sent Påbörjad Bänk

Det som gör Ljungs historia ovanlig är lika mycket omständigheterna som åldern han började i yrket vid. Hans sjukdom varade i över trettio år, men det uppges att den bara under det sista året tog så mycket kraft från mästaren att han inte längre kunde arbeta. Det vill säga bänken var i drift oavbrutet i trettio år efter diagnosen. Under denna långa period skedde produktionen ensam och i liten skala; det fanns varken en personal som arbetade hos Ljung eller en verkstad som förde hans namn vidare.

I dåtidens Sverige fanns knappt någon pipmästare som arbetade under eget namn; produktionen i landet låg till stor del i händerna på fabriksföretag som Svenska Rökpipfabriken. Ljung anger i sina egna presentationstexter att han var Sveriges ende pipmakare och den förste att på hobbynivå hålla kurser i pipmakeri. Dessa kurser uppges ha hållits i Limhamn nära Malmö. Ljung räknas därigenom som en utgångspunkt som öppnade vägen för senare svenska mästare som Bo Nordh.