Danish Design

Danish Design är en beteckning med två skilda betydelser i pipvärlden, vilket ofta vilseleder samlare. Å ena sidan är det ett allmänt stilnamn som beskriver den formgivningstradition som formades i Danmark i mitten av 1900-talet; å andra sidan är det en text som direkt stämplats på gövda eller skaft på vissa pipor och som i sig inte anger något märke. En läsare som inte känner till denna dubbelhet letar efter ett tillverkarnamn när han ser stämpeln, men hittar det aldrig.

Danish Design Som Stil

Danish Design i stilbemärkelsen bygger på det arbetssätt som formades kring Sixten Ivarsson på 1950-talet. Ivarsson, som började med pipreparationer i Köpenhamn, tolkade de traditionella engelska formerna, framför allt billiard-familjen, på nytt med lättare linjer och förändrade vinklar. Det som utmärkte den nya inriktningen var att gövdan inte byggdes efter en fast mall utan efter ådringen i det tillgängliga träblocket; symmetri upphörde att vara ett krav, och proportionerna räknades ut på nytt i varje stycke.

Två skilda vägar bidrog till att denna hållning spred sig utanför Danmarks gränser. Den första var verkstadsutbildningen: mästare som gått igenom Ivarssons, Poul Rasmussens och W.Ø. Larsens verkstäder tog med sig den formuppfattning de lärt sig till sina egna ateljéer. Den andra var fabrikstillverkningen; det bolag som enligt uppgift 1948 bytte namn från Kyringe till Stanwell förde dessa handritade former till många länder genom serietillverkning. Vid 1960-talet hade exporten av både fabriks- och verkstadstillverkade danska pipor vuxit snabbt, en tillväxt som i sin tur ledde till att nya ateljéer grundades. Att detta sammanföll med det internationella intresset för dansk möbelkonst under samma år är inget sammanträffande: inom båda områdena stod funktionalistisk enkelhet i fokus. Denna samlade tradition kallas idag ofta för Danska skolan.