Dunhills Patentstämplar och Datering

Dunhills patentstämplar är märken som stämplas på skaftet av en Dunhill-pipa och som används för att avgränsa tillverkningsåret. På märkets tidiga pipor finns ett eller två patentnummer ovanpå skaftet, tillsammans med märkesnamnet och en stadsrad, och från och med 1920-talet även en liten årskod. Att läsa dessa tre element tillsammans reducerar i de flesta fall tillverkningsdatumet till några få år, och i gynnsamma fall till ett enda år.

Patentperioden

Den period samlare kallar "patentperioden" omfattar de år då man hade för vana att stämpla patentnummer på skaftet, och sedan slutade göra det; i sammanställningar anges detta intervall till ungefär 1905–1954. Alfred Dunhills första brittiska patent rörande pipor ansöktes den 21 november 1904 och godkändes den 28 september 1905. Handlingen gäller tillägget av ett vindskydd, antingen fast upphöjt i huvudet eller löstagbart och tillverkat i metall eller asbest; syftet var att skydda tobak som brann utomhus från vind. I märkets historik anges att denna pipa särskilt utvecklades med tanke på dem som ville röka medan de körde bil. Ansökningsnumret 25261 är grunden för stämpeln DUNHILL'S följt av PATENT på två rader på kroppen. Dessa första pipor kom ut på marknaden innan Dunhill öppnade sin tobaksaffär på Duke Street 1907. Enligt uppgift övergavs stämpeln omkring 1910, då märket gick över till egen tillverkning och började placera texten DUNHILL följt av DUKE ST. S.W.; enligt samma källor gjordes de första piporna av polerad algerisk briar och tillverkades bara i två formkoder, "T" för billiard och "U" för bulldog.