Borrning i Svarv (Drilling On A Lathe)

Borrning i svarv (drilling on a lathe) innebär att pipstommens tre hål — rökkanalen, munstyckssätet och tobaksfacket — öppnas i en svarv i stället för i en pelarborrmaskin. Ordningen är här omvänd mot det vanliga: borrspetsen står stilla, medan det roterande föremålet är själva träet. Detta har en enda men avgörande konsekvens: hålet kan inte öppnas någon annanstans än på arbetsstyckets rotationsaxel. Riktningens noggrannhet beror nu mer på hur blocket är uppspänt i svarven än på mästarens öga.

Uppspänning och Maskinuppställning

Briarblocket kvadreras först så att alla fyra sidor blir jämna; det är dessa jämna ytor som underlättar all senare inriktning. Formen som ska tillverkas ritas på blockets sidoyta, och en linje markeras för vart och ett av de tre hålen. Blocket spänns fast i chucken på spindeldocka (headstock); borrspetsen sätts i en borrchuck monterad på pinoldocka (tailstock), som låses på plats och förs fram mot det roterande träet. Pinoldockan är i sig en anordning konstruerad för att bära och kontrollerat föra fram borrnings- och brotschningsverktyg; dess användning i pipverkstaden är en förlängning av detta.

Varvtalet sätts på lägsta läget. Låg hastighet ger både en renare skärning och minskar risken som uppstår om ett block som inte spänts fast ordentligt roterar med hög hastighet. Den längd som kan borras i denna uppställning avgörs av vilken som är kortast av spetsens längd och svarvsängens längd; eftersom sängen vanligtvis är längre än spetsarna är det i praktiken spetsen som sätter gränsen. Långskaftade konstruktioner som är svåra att borra i en pelarborrmaskin, till exempel churchwarden-modeller, blir därigenom åtkomliga. Det djup som krävs för varje hål markeras i förväg på spetsens kropp; eftersom spetsen inte roterar går denna markering lätt att läsa av under arbetet.