Ursprunget till Briarpipans Formnamn

Namnen på briarpipans former är inte en klassificering fastställd av ett centralt organ, utan ett ordförråd som spontant sedimenterats ur katalogers, branschtidningars och butiksdiskars vardagsspråk. I detta ordförråd finns tre skilda skikt inflätade i varandra: namn som pekar på en verklig person eller plats, namn som direkt beskriver formen, och historiska tillfälligheter som idag saknar visuell motsvarighet. Att repertoaren av klassiska pipformer framstår som så inkonsekvent förklaras till stor del av att dessa tre skikt blandats samman.

Namn från Personer och Platser

Lovat härleds från titeln Lord Lovat, som går tillbaka till 1400-talet i den skotska adeln; det förknippas särskilt med Simon Joseph Fraser, som levde 1871–1933, den 23:e hövdingen för Clan Fraser of Lovat och generalmajor. Oom Paul betyder "Farbror Paul" på afrikaans och är smeknamnet på Stephanus Johannes Paulus Kruger (1825–1904), som från 1883 till 1900 ledde presidentskapet i den sydafrikanska republiken (Transvaal); Kruger nämns i den tidens brittiska källor tillsammans med sin pipa.

Prince tillskrivs Edward VII, som vid födseln fick namnet Albert Edward och bar titeln prins av Wales från 1841 till 1901; kungen är känd som storrökare. Vilket företag som skapat själva formen är dock omtvistat, och den ofta upprepade Dunhill-legenden är inte säkerställd. Faktum är att företagets första kungliga varant, som gavs 1921, kom inte från Edward VII utan från en annan Edward, som vid den tiden var prins av Wales. Namngivning efter plats är äldre: att Dublin-formen fått sitt namn efter samma stad är allmänt accepterat; att kalla en pipa efter den stad där den tillverkats var redan i lerpipans tidevarv en vanlig metod.