Briar-kalebassformer: Skillnaden Mellan Övre Kammare och Sänkt Skål

Briar-kalebassformer omfattar en bred familj som i ett enda stycke trä återskapar silhuetten av den tvådelade kalebasspipan. Piporna i familjens båda ändar liknar knappt varandra: i den ena står kammaren som en separat massa ovanpå korpusen, i den andra är kammarens mynning skuren rakt i linje med korpusen. Vad som avgör om en pipa räknas som kalebass är därför ett ämne som samlare regelbundet diskuterar.

Kriteriet: Kammarens Placering i Kalebasspipan

Grunden för uppdelningen ligger i själva kalebasspipans konstruktion. Cirkulär nr 41 från 1909, framtagen av David Fairchild och G. N. Collins för USA:s jordbruksdepartement, beskriver steg för steg odlingen av den sydafrikanska pipkalebassen (Lagenaria): medan halsen ännu är mjuk böjs den till önskad vinkel med hjälp av pinnar fästa i perforerade brädor, den vida änden skärs av när den torkat och hårdnat, kammaren monteras på plats med gipsbruk, och den exponerade ytan av bruket täcks med en tunn korkremsa. Piptavlan i samma publikation visar att skumkalkstens-kammaren kan monteras på korpusen på två olika höjder. Om kammaren är försänkt i halsen och lämnar kalebassens yttre kontur intakt kallas det sänkt skål (sunken cup); om den täcker kalebassen som ett lock och sticker ut över kanterna kallas det övre kammare (top bowl). Det finns även exempel på tidiga kalebasspipor där den sänkta skålen täcktes med ett silverlock.