Bru-Bu

Bru-Bu är det kommersiella namnet efter 1932 på pipfabriken som grundades i byn Kleinlützel i den schweiziska kantonen Solothurn. På grund av stämpeln BBK som slogs i piporna kallas den i samlarkretsar oftast bara vid dessa tre bokstäver.

Kleinlützel: en Liten Bys Pipindustri

Kleinlützel, en bergsby med några hundra hushåll nära den franska gränsen, förvandlades i slutet av 1800-talet till Schweiz centrum för pippproduktion. Detta har byn att tacka två familjeföretag: verkstaden Brunner-familjen startade 1878 och den andra fabriken Moritz Tschan grundade 1892. Att de två verkstäderna koncentrerades i samma dal gav byn epitetet "Schweiz Saint-Claude". Tschan-anläggningen är idag öppen för besökare som ett museum för pip- och käppfabriker där maskinerna hålls i drift; av Brunner-verksamheten återstår endast märkesnamnet och stämpeln.

Josef Brunners Verkstad

Vid ursprunget till Bru-Bu står Josef Brunner, son till en bondefamilj. Brunner, som 1871 sattes i lära hos en piprsvarvare i Elsass, gav sig efter avslutad lärlingstid enligt tidens sed ut på gesällvandring, en resa som förde honom till Saint-Claude, som på den tiden räknades som världscentrum för produktion av pipor av ljung (briar). Där lärde han sig pipmakeri i industriell skala.

Brunner, som återvände till sin by 1878, satte upp en svarv i sin fars hus och började arbeta för egen räkning tillsammans med sina två yngre bröder; de första produkterna såldes för hand på marknaderna i de omgivande städerna. Att produktionen växte förbi verkstadsnivå beror på den kvarn familjen ärvde 1893: när svarvarna flyttades till kvarnens sidobyggnad kunde de drivas med vattenkraft. Enligt uppgifter följdes detta inom tio år av en separat fabriksbyggnad och en käppavdelning som byggde på samma träarbete som piporna. Det uppges att Kleinlützel-pipor kom hem med priser från olika utställningar, bland annat en guldmedalj vid den schweiziska nationalutställningen i Bern 1914; detta pris når oss idag endast genom sekundära källor.