Aztekiska Keramikpipor (Aztec Ceramic)

Aztekiska keramikpipor är inte namnet på en enskild verkstad eller ett enskilt märke, utan det samlande namnet på en piptradition av bränd lera från centrala Mexiko före den spanska erövringen; i engelskspråkiga källor samlas de oftast under rubriken Aztec Ceramic.

De kända exemplaren dateras ungefär till perioden mellan 1300- och 1500-talet och visar hur djupt förankrat bruket av tobak var i den aztekiska (mexicanska) vardagen. Dessa pipor betraktas som ett konkret bevis på en rökkultur som mognade långt innan Europa kom i kontakt med regionen.

Tobak i Den Aztekiska Världen

De nahuatliska ord aztekerna använde för tobak är yetl och picietl; växten som avses klassificeras idag som Nicotiana rustica, en art med hög nikotinhalt. Bladen rullades ibland till cylindrar och röktes, ibland krossades och stoppades löst i pipan. Utöver pipan användes också rörpipor av vass, kallade acayetl; ordet uppstår genom sammanslagningen av acatl ("vass") och yetl, ordet för tobak.

Tobaken sågs som en oskiljaktig del av aztekiska ceremonier. Enligt källor som Florentine Codex och Codex Mendoza fanns knippen av röktuber bland de offergåvor som brändes framför altaret; samma register nämner också att präster bar tobakspåsar på ryggen. Tobak gavs plats vid ceremonier för skörd, jakt, fiske och handelsmän, och kopplades samman med gudar som Xiuhtecuhtli och Yacatecuhtli. Att tiden tillskrev växten en rad medicinska funktioner, från huvudvärk till trötthet, är också känt från samma källor; detta är periodens egen föreställning, inte modern medicins uppfattning.