Historia och kultur
Pipans Världshistoria
Historien om piprökning, från de ceremoniella rötterna på den amerikanska kontinenten, via Europas lerpipa- och briarepoker, till den osmanska tobakspipan och Eskişehirs sjöskum.
Pipans världshistoria är en resa på över fem sekel, tätt sammanflätad med tobakens historia. Piprökning är en tradition som är unik för den amerikanska kontinenten; långt innan européerna satte fot på kontinenten rökte Amerikas ursprungsbefolkning tobak i ceremoniella pipor. När tobaken fördes till Europa under 1500-talet spreds pipan över världen, först i lerform, sedan i sjöskum, och slutligen tillverkad av ljung-rot (briar); i den osmanska geografin utvecklades den istället i en helt annan riktning och blev den långa tobakspipan (çubuk).
Ursprung på Den Amerikanska Kontinenten
Pipans äldsta kända hemvist är Amerika. Bland Nordamerikas Plains-folk stod de långskaftade ceremoniella piporna i centrum för bön, fördrag och viktiga sociala ritualer; dessa pipor är i västerländsk litteratur kända under namnet fredspipa (calumet). Skålen skars ofta ur röd piksten (catlinite), och de brott i Minnesota där stenen bröts betraktades som neutral mark mellan olika stammar. I denna geografi sågs pipan i första hand som ett heligt föremål, snarare än en vardaglig vana.
Europa: från Lerans Era till Briar
Resten av Artikeln Finns i Appen
Hela ISPE öppnas med ditt IPC-konto.
Relaterade Artiklar
Senast uppdaterad:
Källa: Pipedia, bearbetad under licensen CC BY-SA.