Santambrogio

Santambrogio är en av de få pipverkstäder i norra Italiens Varese-region som stannat i grundarfamiljens ägo sedan starten. Märket har fått sitt namn både av sin grundare och av den sonson som i dag leder verkstaden: båda heter Stefano Santambrogio. Produktionen har i ett sekel fortsatt på samma plats i Gropello, som hör till Gavirate.

Grundandet och Vattenkvarnsåren

Grundarens levnadsberättelse, enligt märkets egen historik, börjar 1865 i Meda i Brianza. Stefano Santambrogio bosatte sig som ung i Gallarate och gick med i kadern hos Manifattura Pipe Fratelli Lana, som räknas som Varesetraktens första pipfabrik. När detta företag stängde 1899 flyttade han till Gavirate; därefter arbetade han som förman vid Rossi-fabriken i Barasso. Att han arbetat vid två väletablerade produktionscentra i regionen innan han startade eget anses vara källan till både hans hantverksskicklighet och hans företagsamhet. Dessa uppgifter kommer från en enda berättelsekedja och stöds inte av oberoende arkivmaterial.

Verkstadens fysiska kärna förvärvades 1910: en vattenkvarn med tillhörande bondgård på platsen som kallas "Borghetto" i Gropello di Gavirate. Starten för produktionen under eget namn anges i källorna till 1912. Kraften som drev kvarnen kom från bevattningskanalen Roggia Molinara, och under de första åren var den den enda energikällan. Efter att elektriciteten nådde trakten 1926 togs vattenhjulet inte ur bruk; det kördes vidare tillsammans med en liten elmotor. Den ökade kraften gjorde det möjligt att anställa fler arbetare och öka produktionen.