Wiener Kaffeehauspfeife

Wiener Kaffeehauspfeife, på svenska ungefär "Wiens kaférökpipa", är inte ett märke från en enda tillverkare utan namnet på en piptyp som blev känd i 1800-talets Wien. Namnet kommer av att den bjöds gästerna på kaféerna. Den skiljer sig från de klassiska lerpiporna som gjuts i ett enda stycke: här är det bara piphuvudet som är av lera, skaftet är av trä och munstycket oftast av horn.

Denna löstagbara konstruktion av tre olika material bestämmer både typens utseende och hur den användes.

Konstruktion och Utseende

Piphuvudet tillverkas av pipler som vitnar vid bränning och glaseras inte. Med sin höga, smala och sexsidiga form känns den igen redan på avstånd; det är denna egenskap som framför allt gör det möjligt för samlare att identifiera typen. Eftersom lera lämpar sig väl för ytdekoration är de flesta huvuden dekorerade. I dekoren finns blom- och vasmotiv, spiralformade växtlinjer, geometriska mönster och i vissa exemplar mänskliga figurer.

Skaftet är ovanligt långt och tillverkas av körsbärs- eller vildkörsbärsträ. Längden hjälper röken att svalna innan den når munnen, och gör dessutom pipan mer lämpad för att rökas sittande än att bäras stående. Att horn föredrogs som munstycksmaterial var vanligt under 1800-talet; en jämförelse av materialen finns i artikeln om munstyckesmaterial.