Munstycksmaterial

Munstycksmaterial omfattar de material som används vid tillverkning av munstycket (stem), den del av pipan som ligger mot läppen och för röken från huvudet till munnen. I dagens pipor dominerar två huvudmaterial: härdat gummi, ebonit (vulkanit), och akryl (lucite). Tidigare var bärnsten, horn, elfenben och tidiga plaster vanliga. Materialvalet avgör inte bara utseendet, utan även tandkomfort, underhållsbehov och hållbarhet.

Ebonit (Vulkanit)

Ebonit är en produkt av den vulkaniseringsprocess som Charles Goodyear upptäckte 1839: en hög andel svavel tillsätts gummit och blandningen härdas genom långvarig upphettning. Ett av Goodyears tidiga patent räknar uttryckligen upp pipmunstycket bland lämpliga användningsområden. De tre namnen på materialet är synonymer: "ebonit" kommer från likheten med ebenholts, "vulkanit" från värmebehandlingen, medan det engelska "hard rubber" syftar på det hårda gummit.

Ebonit känns mjukt mot tänderna och böjer sig lätt vid bett; därför föredras det av rökare som håller pipan mellan tänderna (clenchers). Materialets största brist är oxidering: svavlet det innehåller reagerar med ljus, syre och saliv och vandrar upp till ytan. Ett blankt svart munstycke övergår med tiden i en grönaktigt brun ton och ger en bitter, kemisk smak. För att fördröja oxideringen rekommenderas att munstycket förvaras skyddat från ljus och behandlas med skyddande olja; se artikeln om pipans rengöring och underhåll för fler detaljer.