Sandblästringskonsten: Maskin, Slipmedel och Mästarens Hand

Sandblästring (sandblast) är processen där slipmedelspartiklar som drivs med tryckluft slungas mot en yta. Den uppfanns inte för pipan: Benjamin Chew Tilghmans amerikanska patent (nr 108408), som han tog den 18 oktober 1870, syftade till att skära, gravera och rengöra sten, glas och metall. Det dröjde ungefär ett halvt sekel innan tekniken tillämpades på trä, och i synnerhet på en pipkropp; där upphörde den också att vara en rengöringsmetod och blev ett eget hantverk med egna kriterier.

Varför Sandblästras en Kropp?

De första skälen är praktiska. Om kubben har en sandfläck, en fin spricka eller ojämn färg som inte tar polityren jämnt, är det snabbare att sandblästra ytan än att bearbeta kroppen på nytt; eftersom processen tar bort material från träet, sänker den också pipans vikt något. Uppfattningen att detta har lett till, att "en sandblästrad pipa är en felaktig pipa", anses för hård; sandblästring har länge varit ett eget ytbehandlingsval i sig.