Coronilla Kökü (Coronilla Root)

Coronillaroten är ett piptillverkningsmaterial i regional skala som utvinns ur den underjordiska stammen på trädet Scutia buxifolia, vilket växer i Río de la Plata-bäckenet i Sydamerika. Det används i små verkstäder i Uruguay, norra Argentina och södra Brasilien, men syns nästan aldrig i den internationella pipahandeln.

Trädet

Coronilla är ett taggigt träd i samma familj som brakved (Rhamnaceae) och kallas i regionen även "coronillo". Arten beskrevs 1861 av den österrikiske botanikern Siegfried Reissek i Flora Brasiliensis. Höjden stannar vanligtvis kring sex meter; stammen är låg och kronan bred och rundad. Bladen fälls inte om vintern och är ljusa på solsidan men mörkgröna i skugga.

Den mest utmärkande egenskapen är tillväxthastigheten: stammens diameter uppges öka med ungefär två millimeter om året. Denna stam, som under ett människoliv bara hinner tjockna några centimeter, ger en mycket tätvuxen och tung ved. Trädets huvudsakliga värde på landsbygden härstammar just från detta: det är ett eftertraktat bränsle tack vare sin höga värmeeffekt. Att det används inom snideri grundar sig snarare i regional hantverkspraxis än i botanisk litteratur.

Det bör påpekas att namnet lett till förvirring: i den europeiska floran är Coronilla det vetenskapliga namnet på ett helt annat släkte inom ärtväxterna. Coronillan som nämns inom piptillverkning är inte släkt med detta släkte utan delar bara ett lokalt folkligt namn.