Anskaffning av Briarblock

Anskaffning av briarblock är det första beslut en pipmakare fattar innan han sätter sig vid bänken. Ljungrotens knöl grävs ur jorden, skärs till block i en skärverkstad, kokas och lämnas att torka under lång tid; när mästaren väl håller den i handen ligger en process som sträckt sig över flera år bakom den.

Från vilken länk i denna kedja blocket har hämtats avgör hur mycket tillverkaren kan veta om träet han har i handen. Anskaffning av briar räknas därför i piptillverkning inte som en handelsfråga utan som en förlängning av materialkunskapen.

Två Blockformer Bestämda av Skärningen

Den som delar knölen i block väljer vid varje skärning mellan två mål: antingen tar man hänsyn till antalet stycken som kan utvinnas, eller till styckenas ådringsriktning. Det är detta val som gör att trä når verkstäderna i två helt skilda former.

Skärning med hänsyn till antalet stycken ger ebauchon. Dessa block, som hämtas från knölens inre del, är grovt rektangulära och kantiga; eftersom ytorna jämnats till i skärverkstaden är de lätta att fästa i bänken. Å andra sidan lämnas det i stor utsträckning åt slumpen var ådringen hamnar. Man anser att den stora majoriteten av pipor gjorda av briar tillverkas av denna typ av block.

Skärning med hänsyn till ådringsriktningen ger däremot plato (plateaux). Dessa stycken, som hämtas från knölens yttre del, påminner om en kvartscirkel och är större än ebauchon, och bär på sin yttre sida den hårda bark som varit i kontakt med jorden. Antalet plato-stycken från samma knöl är litet. Pipor med tydlig rak ådring (straight grain) görs nästan alltid av platoblock. Sambandet mellan blockform och det mönster som framträder på ytan behandlas ytterligare i artikeln om ådring.