Falk och Dubbelkanalspatentet för Pipor

Falk är i pipans historia inte namnet på ett märke eller en verkstad, utan namnet på ett enda patent. George L. Falk, bosatt i staden Brockton i delstaten Massachusetts, hade enligt patentregistren sitt egentliga specialistområde inom bärbara kylanordningar; den enda ansökan som förde honom in i pippipplitteraturen var konstruktionen han kallade "dubbelkanalig pipa" (double flue pipe).

Ansökan lämnades in den 25 augusti 1958; handlingen beviljades den 11 september 1962 med numret US 3 053 262, och skyddstiden löpte ut den 11 september 1979. Därför förekommer namnet Falk inte i varumärkeslistor utan bland patenttitlar: det som lämnats kvar är inte en serietillverkad pipa utan ett lösningsförslag på papper.

Problemet Som Skulle Lösas

Klagomålet bakom patentet är det pipröker kallar "våt häl" (wet heel): saliv som rinner ner från munstycket följer rökkanalen ner till huvudet, väter den obrända tobaken i botten, och fukten stiger sedan uppåt genom kapillärverkan. Resultatet är försämrad smak, försämrat drag, att en del av tobaken aldrig brinner upp och att pipan måste tändas om gång på gång. Falks handling påpekar att denna bild ofta feltolkas: felet läggs på pipan eller tobaken, tobaken packas hårdare av vana, men eftersom våt tobak sätter sig ännu hårdare förvärrar detta grepp bara igensättningen ytterligare. Se pipfilter och rökssystem samt Robert L. Smiths Filto-system för andra lösningar på samma problem.