Den Stora Utställningen i London 1851: Den Första Pipmassan

Den stora utställningen i London 1851 (Great Exhibition) öppnades den 1 maj 1851 i en enorm byggnad av järn och glas, uppförd enbart för detta ändamål i Hyde Park, och räknas som den första internationella världsutställningen. Den har en särskild plats i piphistorien: har sågs pipmakare för första gången i denna skala, sida vid sida i ett internationellt skyltfönster ordnat land för land. Därför kallas utställningen i pipfacklitteraturen "den första pipmassan".

Kristallpalatset och Utställningens Omfattning

Byggnaden i gjutjärn och glas, ritad av Joseph Paxton och senare känd som Kristallpalatset (Crystal Palace), byggdes för att samla industriålderns produkter under ett tak; med sina ungefär 563 meter var den den största inomhusanläggning som fanns vid tiden. Under ledning av prins Albert och Henry Cole visades över hundra tusen föremål upp; besökssiffrorna i källorna varierar mellan fjorton och sjutton tusen. Förutom Storbritannien representerades även dess kolonier och ett stort antal utländska stater; Osmanska riket var en av deltagarna. Utställningen delades in i fyra huvudavdelningar — råvaror, maskiner, tillverkade varor och skönå konster — och dessa delades i sin tur upp i trettio klasser. Diamanten Koh-i-Noor i den indiska avdelningen var en av de mest besökta punkterna. När utställningen stängde den 15 oktober 1851 hade över sex miljoner besökare tagits emot. Byggnaden flyttades 1854 till Sydenham och stod kvar till branden den 30 november 1936.