Lorenzo

Lorenzo är en av få signaturer som på avstånd presenterar 1970-talets italienska pipor: tjock huvudvägg, kraftig kropp, silkesmatt yta och färger från mörkrött till klar orange. Bakom denna framtoning ligger dock ett företag med mycket äldre rötter, verkstaden Fratelli Lana som grundades 1900 i Gallarate. Det är den tredje etableringen som bearbetade ljunghedsrot (briar) i Lombardiets provins Varese; före den fanns Rossi (1886) och Ceresa (1897) i regionen. Märket fick sitt nuvarande namn först 1969.

Åren Utan Stämpel

Verkstaden som de två bröderna grundade arbetade till en början enbart för hemmamarknaden. Öppningen utåt inleddes 1922 genom ett partnerskap med Milanofamiljen Tagliabue; beställningarna från Europa växte stadigt från och med detta datum. Personalstyrkan nådde 120 personer på 1930-talet, och företaget gick i det dåtida Italien från att räknas som verkstad till fabriksskala. Tillväxten återspeglades inte i produkten: det som tillverkades under decennier var enkla, billiga pipor riktade till en bred publik. De flesta saknade märkesstämpel, och på huvudet stod bara en allmän uppgift som "Genuine Bruyere". Eftersom merparten av produktionen skedde för andra firmors räkning utvecklade företaget inte heller något eget formspråk. Ett spår från dessa år lever kvar i senare generationer: Romolo Aliverti, som började arbeta 1920 och med tiden avancerade till teknisk chef.