Pipmaterial och Konstruktion (Materials And Construction)

Pipmaterial och konstruktion (materials and construction) är en övergripande rubrik som tillsammans behandlar de två variabler som bestämmer både pipans utseende och rökupplevelse. Lika mycket som vilket material huvudet är gjort av förändrar även hur stommen är byggd resultatet: rökkanalens väg, huruvida det finns ett luftrum under huvudet, hur munstycket sitter mot skaftet. Delarnas namn och placering finns i artikeln pipans anatomi, och en punktvis jämförelse av material i artikeln pipans huvudmaterial.

Ramen för Naturliga Material

Den moderna pipans standardmaterial, briar, det vill säga rotknölen från ljungträdet (Erica arborea) som växer runt Medelhavet, har fått denna ställning tack vare sin motståndskraft mot eld och förmåga att absorbera fukten som frigörs vid rökning. Fram tills briar etablerade sig under andra hälften av 1800-talet var bränd lera Europas dominerande material. Från och med 1500-talet, då tobaken kom till kontinenten, var lerpipan i händerna på rökare från alla samhällsskikt; pipmakarna i Westminster var 1619 så många att de blev ett skrå genom kunglig stadfästelse. Bland material av mineraliskt ursprung står sjöskum främst: denna mjuka sepiolit, vars namn på tyska betyder "havsskum", finns huvudsakligen i fyndigheter kring Eskişehir, och i mindre skala i El Buur-regionen i Somalia. Eftersom dess porösa struktur drar in fukt och tjära skiftar ytan med användning från gult till bärnstensfärgade toner, uppåt från basen.

I slutet av listan finns mer sällsynta material: ek som mörknat under tusentals år i mossmark (morta), pipsten skuren ur Nordamerikas röda argillit och bränt porslin. I kalebasspipan är stommen gjord av en flaskgurka, medan huvudet, som är i kontakt med elden, oftast är en separat del av sjöskum eller porslin. Verkstaden som gjorde majskolvspipan till en billig och massproducerbar produkt grundades 1869 i Washington, Missouri; den holländske invandrarsnickaren Henry Tibbe patenterade 1878 en metod som fyllde kolvens porer med en gipsliknande blandning utifrån för att öka hållbarheten. Företaget fick namnet Missouri Meerschaum år 1907.