Guttaperka och Redmanol

Guttaperka och Redmanol är material som prövades vid tillverkning av pipmunstycken (stem) men som i dag båda är övergivna. De har inget kemiskt släktskap med varandra: det ena är en vegetabilisk termoplast från sydostasiatiska träd, det andra är ett syntetiskt harts, en av den amerikanska plastindustrins tidiga produkter.

Det de har gemensamt är att de föreslogs som ersättning för bärnsten och härdat gummi, och att ingendera lyckades bli varaktig. Båda ses framför allt i pipor med briar-huvud samt i cigarr- och cigarettmunstycken.

Vad Är Guttaperka

Guttaperka utvinns genom att savan från träd av släktet Palaquium, som tillhör familjen Sapotaceae, renas och koaguleras; namnet kommer från malajiskan. Den mjuknar vid uppvärmning och hårdnar vid avkylning och behåller den form den fått; till skillnad från gummi återfjädrar den inte. Att den kan gjutas gjorde den till en eftertraktad råvara i 1800-talets industri. Isolering av undervattenstelegrafkablar, rotfyllning inom tandvård och golfbollar kända som "guttie" är de mest kända användningarna.

Den förste att undersöka materialet i Europa var John Tradescant, som 1656 tog med sig ett prov från Fjärran Östern och gav det namnet "mazer wood". Praktisk användning dröjde ytterligare två århundraden, och sedan den brittiske läkaren William Montgomerie uppmärksammat materialets medicinska värde tilldelade Royal Society of Arts honom en guldmedalj 1843.