Tobaksdosa, -Burk och -Burkplåt

Tobaksdosa, -burk och -burkplåt är de tre huvudfamiljerna av kärl där piprökaren förvarade sin tobak. Uppdelningen härrör från användningsplatsen: dosan bars i fickan, burken stod på hyllan, och plåtburken kom färdigförpackad från butiken. Alla tre har fallit ur dagligt bruk, eftersom ingen av dem var tillräckligt lufttät för att länge bevara tobakens fukt. I dag är de bland de mest omfattande områdena inom samlandet av tobaksföremål, det som kallas tobacciana.

Dosan: Tobak Buren i Fickan

Fickdosan var pipsettets mest personliga del, men formrepertoaren var begränsad: i 1700-talets England var stommen oftast rund eller oval, med topp- och bottenytor hållna nära platta. Den verkliga skillnaden låg i materialet: horn och lackerat järn var vanligt, papier-mâché prålig, medan silver var förbehållet en snäv, förmögen krets. I Nederländerna och Tyskland utgjorde dosor av graverad mässing och koppar med lock en egen gren från slutet av 1600-talet. Enligt uppgift hade en minnesdosa i mässing framtagen till Londons stora världsutställning 1851 separata fack för tobak, tändstickor och en kritpipa.

Den mest kända representanten för typen är inte ett enskilt föremål utan en ansamling. Henry Monck skänkte 1713 en hornlåda till sammanslutningen som bildats av avgående kyrkotillsyningsmän (overseers) i Westminster. År 1720 lades en silverkant till locket; senare generationer fortsatte med silverbeläggning, upphöjda ramar och plaketter som var och en minns en händelse, och lådan fick nya hölje efter hand som den växte. Den mest omdiskuterade är plaketten som 1746 placerades inuti locket till minne av slaget vid Culloden och hertigen av Cumberland: 1800-talskällor tillskriver graveringen Hogarth, medan sammanslutningens egen historieskrivning pekar ut skulptören Henry Cheere (1703–1781), verksam i Westminster.

Dosan hade även en offentlig form: "hedersdosan" (honour box) på krogbordet var både tobaksbehållare och sparbössa. En slant kastad genom ett hål i locket lösgjorde regeln inuti, och rökaren tog själv sin andel ur lådan; en kort vers på locket påminde om betalningen.