Piptobak

Viktorianska handelshandböckers recept för piptobak, tidens problem med förfalskning och de första officiella tillsynsregler detta problem gav upphov till.

En essä signerad G.L. Pease som jämför två Latakia-typer med ursprung i Syrien respektive Cypern, numera en klassiker i pippkretsen, samt de fakta essän bygger på.

S. Paul Jungs sammanställning från 1991 av amerikanska piptillverkare och distributörer, baserad på stads- och handelskataloger i Library of Congress. Omfattar ungefär 1860-1930.

En familj av piptobak där icke-tobaksmässiga smaker och dofter som vanilj, körsbär och karamell tillsätts tobaken. Anses utgöra den största delen av världens försäljning av piptobak.

Gränsen mot den engelska blandningen diskuteras fortfarande i pipvärlden.

Lufttorkad tobakssort med amerikanskt ursprung, med lågt sockerinnehåll och hög nikotinhalt. Räknas med sin förmåga att hålla kvar smaksättningar som grundbladet för aromatiska blandningar och den amerikanska pip­traditionen.

Inte en tobakssort, utan en beredningsmetod baserad på ånga, press och fermentering. Förvandlar Virginia- eller Burley-blad till en mjuk, söt och mörkfärgad blandningskomponent.

Hur de små papperskorten som lades i cigarettpaket som förstärkning blev samlarobjekt, och de piprelaterade seriernas plats i dessa uppsättningar.

Det gemensamma namnet för klassiska Burley-baserade pipptobaker som förknippas med apoteks- och butikshyllor i USA. Prince Albert, Carter Hall, Half and Half och Captain Black är familjens mest kända exempel.

Piptobaksmarknadens nuvarande utseende, präglat av spänningen mellan internets utökade tillgänglighet, nedläggningar bland tobaksblandare och en allt striktare reglering.

Mörk amerikansk tobakssort som torkas i slutna lador med rök från ek och amerikansk valnöt, med rökig och kryddig karaktär. Används som en komponent som ger pipblandningar kraft och röksmak.

Det Londonbaserade Alfred Dunhill-företagets band till den kubanska cigarren sträcker sig till 1900-talets början. Den egna cigarrserien under Dunhill-namnet lanserades dock först i mitten av 1980-talet och lades ner innan tio år hade gått.

En klassisk blandningsfamilj bestående av latakia, orientaliska tobaker och Virginia, framställd utan tillsatt arom. Med sin rökiga och djupa karaktär är den en av piprökningens mest anrika kategorier.

Ben Rapaports essä från februari 2023 undersöker vem som ges epitetet "expert" inom pip- och tobaksområdet, och enligt vilken måttstock. Den ställer de namnlösa experterna i reklamspråket mot de få namn som gemenskapen själv nämner.

Arkiv, privata samlingar och digitala dokumentbibliotek som dokumenterar tobaks- och pipindustrins historia i USA och Storbritannien; vad de ger forskaren och var de brister.

En översikt över de klassiska blandningar där Virginia-bladet spelar huvudrollen: en släktkarta från rena Virginia-tobaker till grenar berikade med Kentucky, Perique och orientalisk tobak.

En småbladig, soltorkad orienttobak från Egeiska regionen. Med sin höga sockerhalt och låga nikotinhalt räknas den som en mjukgörande och sötande smaktobak i blandningar.

Den engelske romanförfattaren, dramatikern och essäisten J. B. Priestley (1894–1984) gjorde pipan till en del av sin offentliga identitet och var en av de sällsynta författare som skrev om tobak. I hans arkiv i Bradford bevaras över sjuttio pipor.

En artikel som behandlar hur pipans packnings- och röktekniker blivit ett gemensamt ordförråd, vilka de namngivna metoderna tillskrivs, och hur tävlingsrökning har påverkat denna kunskapsmassa.

En tradition inom piptobak från staden Kendal i nordvästra England, präglad av över tvåhundra år av toppdoftsättning med blommiga och tvålaktiga essenser.

Orientalisk tobak som efter soltorkning röks med doftande ved och buskar. Med toner av rök, läder och kryddor är den signaturingrediensen i engelska blandningar.

Beskriver de fyra grundläggande lagringsmetoderna som gör färska tobaksblad rökbara, och vilken tobakssort respektive metod hör ihop med.

En presstobakstradition, i dag känd som navy flake, som uppstod ur sjömäns vana att pressa ihop tobak med rep och tryck och fukta den med rom eller melass.

Hur litteratur om pipor och tobak, slutsåld för hundra år sedan, på nytt kommit i omlopp genom print on demand under de senaste tjugo åren; och på vilka punkter dessa nytryck är tillförlitliga respektive bör hanteras med försiktighet.

Gemensam benämning på småbladiga, soltorkade tobakssorter med hög arom. Räknas som grundkryddan i engelska och Balkan-pipblandningar.

En sällsynt tobak som fermenteras under tryck i sin egen saft i ekfat i St. James-regionen i Louisiana. Med sin pepprighet och torkade fruktighet räknas den som blandningarnas 'svartpeppar'.

Berättelsen om Peter Stokkebye, tredje generationens representant för en dansk tobaksfamilj grundad i Odense 1882. Denna artikel behandlar även blandarens misslyckade satsning på den tobaksfria cigaretten "Free" i början av 1980-talet, en man känd för sina pipblandningar och shag-tobaker.

Register om pipor bevarade i branschtidskrifter, konsulatrapporter och industriuppslagsverk från mitten av 1800-talet till första kvartalet av 1900-talet; vilka uppgifter i detta material som är tillförlitliga och vilka som bör läsas med försiktighet.

Pipkammarens diameter och djup avgör hur mycket tobak som ryms i en stoppning, rökstundens längd och hur benägen kammaren är att bli het. Artikeln behandlar måttets arkeologiska ursprung, definitioner och varför det inte kan bindas till en standard.

Mångfunktionella promenadkäppar med dold pipa, tobak, snus eller tändstickor i skaft eller korpus. Ett bortglömt accessoar från 1800-talets Europa, idag ett samlarobjekt.

Hur böcker om pipor och tobak cirkulerar mellan språk: nästan hundra års översättningstrafik, flerspråkiga klassiker, tvåspråkiga museum- och verkstadsböcker och denna trafiks ojämna riktning.

Pipsamlandets väg från hobby till expertis: kriteriet som skiljer en samling från en hög, historiens stora samlare och det faktum att sysslan fortfarande saknar ett vedertaget namn.

Dessa två egenskaper är inte godtyckliga. Alltför fint skuret blad pressas samman i huvudet och begränsar luftflödet, medan blad som förlorat sin fukt brinner snabbt och tar slut innan smaken hunnit ge sig till känna.

Fred J. Hannas artikel som jämför provning av piptobak med vinprovningens metod, och som samlar de variabler som avgör smaken under rubrikerna tobak, pipa och rökare.

Presstobak är samlingsnamnet för de former som uppstår när blad hålls under tryck under lång tid och pressas i form. Flake (skiva), plug (kaka), navy cut, rope (rep) och coin (mynt) hör alla till denna familj; en detaljerad genomgång av formerna finns i artikeln tobakssnitt.

Traditionen av tryckt konst som skildrar piprökaren som en löjlig, sjaskig och överdriven figur, från flamländska krogscener till den brittiska karikatyrens guldålder och 1800-talets litografi.

En liten amerikansk verkstad som Eric Weaver driver ensam i staden Washburn i Wisconsin, med en produktion på några dussin pipor om året.

Sot weed var ett nedsättande namn på tobaksplantan; little ladell var en beskrivning av redskapets form innan ordet pipa slog rot. Båda finns bevarade i texter från 1500- till 1700-talet.

En tvådelad process som ger piptobak smak och doft: sås (casing) som tränger djupt in i bladet, och ytarom (topping) som appliceras på ytan strax innan förpackning.

New Yorks juvelerar- och silverhus Tiffany & Company sålde under många år, under rubriken 'fancy goods', cigarettfodral, tändare, bärnstensmunstycken och ett fåtal pipor. Registreringsuppgifter och samlingskataloger gör det möjligt att följa denna lilla grens spår.

Amerikansk institution, grundad 1996 av Jorge Armenteros, som erbjuder utbildning och certifiering på nätet inom tobaksdetaljhandel och produktkunskap.

Praxisen att låta piptobak mogna i lufttäta kärl i flera år för att fördjupa smaken. Ger särskilt tydligt resultat i Virginia-tunga blandningar.

Historien om en accessoarfamilj som sträcker sig från hornlådor buret i fickan till Delft-krukor på tobakshandlarens hylla, från Böhmens figurativa kärl till massproducerade fickburkar av plåt. Föremål som i dag förlorat sin funktion och blivit samlarobjekt.

Snitt som definierar pipans tobaksförsäljningsformer såsom ribbon, flake, plug och rope, och som påverkar nästan alla aspekter av rökupplevelsen – från förbränningshastighet till smakintensitet.

Hur piptobaks- och pipplitteratur, som i mitten av nittonhundratalet hade en självklar plats hos de stora förlagen, under de senaste femtio åren till stor del har blivit böcker som författaren bekostar själv, och vad detta betyder för läsare och forskare.

En samlad överblick över piptobaksblandningar där det orientaliska bladet är avgörande: de två huvudgrenarna utan respektive med Latakia, kända exempel inom dessa grenar och den lucka som uppstått genom att namn upphört.

På botten av vissa gamla Dunhill-tobaksburkar finns texten "Hergestellt in Deutschland". Dessa burkar är inte förfalskningar, utan tyska versioner som tillverkades på licens av firman Joh. Wilh. von Eicken i Hamburg.

Den vanligaste odlade sorten av piptobak i världen. Ger med sin höga naturliga sockerhalt söta, örtiga och citrusaktiga smaker; utgör ryggraden i de flesta blandningar.

En klassisk blandningsfamilj där Virginia-tobak kryddas med en liten mängd Perique med ursprung i Louisiana; känd för sin balans mellan sött och surt samt sin lagringsbenägenhet.

Problemet det försöker lösa är bekant: en lista över burkarna i källaren, mätdata för en samling eller hundratals röknoter kan bli oåtkomliga om programmet som använts överges eller slutar underhållas.

Ett orientaliskt tobaksblad, uppkallat efter staden Yenice i det osmanska Rumelien, odlat i Xanthi-bäckenet. Berömt genom blandningar som Balkan Sobranie, men i dag inte längre en egen klass på marknaden.