Berömda Piprökare

Berömda piprökare är ett brett porträttgalleri som visar att pipan inte bara är ett verktyg för att röka tobak, utan även en bärare av kraftfull symbolik. Många kända personer, från vetenskapsmän till romanförfattare, från generaler till filmstjärnor, minns man med sin pipa; och några av de mest bestående exemplen på denna bild tillhör inte ens verkliga personer utan fiktiva hjältar. Denna artikel sammanfattar relationen mellan pipan och den offentliga identiteten genom exempel som kan styrkas med källor.

Två Porträtt från Vetenskapen och Konsten

Albert Einstein accepterade 1950, vid 71 års ålder, ett livstidsmedlemskap i Montreal Pipe Smokers' Club. Vid detta tillfälle sade han sig tro att piprökning "bidrar till ett lugnt och objektivt omdöme i mänskliga angelägenheter"; detta ofta citerade uttalande är inte ett vetenskapligt konstaterande utan en personlig åsikt från den som uttalade det och dess tid. Fysikerns pipa, vars munstycke är genomborrat av långvarig användning, bevaras idag i Smithsonians nationella museum för amerikansk historia i Washington.

Vincent van Gogh berättade i ett brev till sin bror Theo i december 1875 att han i sin pipa återfunnit "en gammal, pålitlig vän". Tre veckor efter händelsen då han skar av en del av sitt öra målade han i januari 1889 ett självporträtt med sin pipa: "Självporträtt med bandagerat öra och pipa" räknas som det mest kända dokumentet över målarens band till pipan.