Tabako-bon (Japansk Rökbricka)

Tabako-bon är den bricka, låda eller lilla skåp med lådor som i japanska hem, butiker och teceremonirum samlar allt som behövs för att röka kiseru på ett och samma ställe. Ordet bon i namnet betyder "bricka", vilket speglar att de tidigaste exemplaren var runda eller ovala brickor.

Ordböcker anger den äldsta kända förekomsten av ordet i haikai-samlingen Taka Tsukuba från 1638, vilket innebär att föremålet fick sitt namn ungefär ett halvt sekel efter att tobaken nått ön. Formen tros ha utvecklats ur kō-bon-brickan som användes vid rökelseceremonin (kōdō). Det är också här som Japan skiljer sig i pipans världshistoria: pipan har inte betraktats som ett fristående föremål, utan som en del av en uppsättning som utformats tillsammans med de redskap som omgav den.

Uppsättningens Två Obligatoriska Delar

Det finns två kärl som gör en bricka till en tabako-bon. Hi-ire (火入) är kärlet, oftast av keramik, där en liten glödbit begravs i aska för att tända pipan; det finns dokumenterat i en text från 1678. Haifuki (灰吹) är den bamburör som den slutrökta piphuvudet lätt knackas mot för att tömmas; en fingerbredd vatten i botten hindrar askan från att virvla upp. Namnet förekommer i en samling från 1674 och kallas även togeppō. Vid rökelseceremonin fyllde kōro och taki-gara-ire samma funktioner.

Vid sidan av dessa två fanns traditionellt två kiseru. Tobaken förvarades i en låg låda med lock eller i ett vikt, tjockt papperskuvert som kallas tatōgami; skärningen som användes var kizami-tabako, skuren tunn som hårstrån, och behandlas i artikeln om tobaksskärningar. Ville man ha en mer omfattande hushållsuppsättning tillkom även en metalltång för att bära glödbiten, en tunn stav för att öppna piphuvudet och hårt vridna papperslundor (koyori).