Tabako: Tobak och Skärtradition i Japan

Tabako är det japanska ordet för tobak; ordet har kommit in i språket via portugisiskan, som förde växten till landet. Fram till dess att cigaretten blev vanlig under Meiji-perioden var den form som röktes i pipa i Japan kizami-tabako: tobak skuren med kniv till hårstråstunna strimlor, konsumerad torr i den smala metallpipan kiseru. Denna tradition uppstod under samma århundrade som tobaken spreds till Europa och Medelhavsområdet, men har inom pipans världshistoria bildat en egen, säregen gren.

Tobakens Ankomst till Öarna

Det är inte känt exakt när tobaken nådde Japan. Det antas att växten kom in i Kyushu under andra hälften av 1500-talet genom den så kallade nanban-handeln som fördes med portugisiska och spanska fartyg; vissa berättelser för detta tillbaka till 1540-talet, men dokumenterade spår syns först efter 1570-talet. De första säkert daterade uppgifterna är från början av 1600-talet. Det är dokumenterat att en franciskanermunk som anlände till Hirado i Hizen 1601 gav tobaksfrön till den lokala daimyon Matsura Shigenobu, och att en präst vid namn Geronimo de Jesus samma år gav frön till Tokugawa Ieyasu; ett stenmonument på Hirado slotts område minns den första händelsen. Den första sådden anges ha skett 1605 i Nagasaki. Det är känt att myndigheterna under de följande decennierna försökte begränsa både rökning och odlingsareal, och att hänvisa tobaken till mark som var olämplig för risodling, men att dessa förbud inte höll.