J. T. Cooke

J. T. Cooke (James Tanner Cooke, f. 1949) är en amerikansk pipmakare som arbetar i en enmansverkstad i Vermont. Nästan alla pipor han tillverkar har sandblästrad yta, och hans produktionstakt överstiger sällan en pipa per vecka. Bland ytbehandlingarna är han ett av de namn som oftast nämns när sandblästring, som länge betraktats som andra klassens teknik, började ses som ett hantverk i sin egen rätt.

Vägen till Verkstaden

Enligt uppgifterna tog Cooke examen från Rhode Island School of Design 1972 med inriktning illustration; därefter arbetade han som art director på TV-kanalen WCAX i Vermont. Sin första pipa gjorde han samma år, under ett försök att sluta röka cigaretter, med hjälp av ett i förväg grovt urholkat färdigt block. I mitten av 1970-talet gick han in i The Briar Workshop, som Elliott Nachwalter grundat i Vermont; när verkstaden flyttade till Florida valde han att stanna kvar i delstaten. Tillsammans med dåvarande hustrun Deb utförde han kontraktstillverkning och grovformning för namn som pipbutiken Wilke.

Den avgörande perioden inleddes med Barry Levin, som drev Levin Pipes International i Craftsbury. Här reparerade Cooke tusentals begagnade pipor; han tog isär dem, mätte dem och skar upp de som inte gick att rädda för att studera deras inre struktur. Hans syn på luftflöde och inre hantverk formades i dessa granskningar; även idén att själv gjuta akrylmunstycken föddes ur behovet att göra kopior av munstycken. Efter Levins död övergick han till att marknadsföra pipor under eget namn. När åratals upprepat reparationsarbete ledde till ett allvarligt karpaltunnelsyndrom opererades han i januari 2000 och lämnade helt reparationsarbetet för att enbart ägna sig åt piptillverkning.