Hydrostone- och Hartspipor

Hydrostone- och hartspipor beskriver pipor som formats genom gjutning i en form, till skillnad från traditionen med utsnidad briar och sepiolit. Det som gör det motiverat att nämna de två materialen tillsammans är den gemensamma tillverkningslogiken: en form kan mångfaldiga alla detaljer i en fin snideri obegränsat många gånger utan extra arbete.

Denna enkelhet gav upphov till två mycket olika resultat inom piptillverkningen. Den gipsbaserade hydrostonen förblev ett öppet kopierings- och reparationsmaterial; hartsplasten blev både råvara för billig serietillverkning av huvuden och det främsta verktyget för förfalskning på samlarmarknaden.

Hydrostone: Kopia av Gips

Hydrostone är handelsnamnet för en högstyrkegips som används inom amerikansk gjut- och modellindustri. Gipsens kemiska bas är kalciumsulfathemihydrat; efter blandning med vatten börjar den binda inom cirka tio minuter, avslutar sin första härdning inom en timme, och hårdheten fortsätter sedan öka under de följande dagarna i takt med att den inre kristallstrukturen förändras. Eftersom den ger en vit, tätt strukturerad och lätt massa när den stelnat föredras den inom skulptur-, figurin- och formarbete. Samma egenskaper gör den även lämplig för att efterlikna sepiolitens matta vita yta.

Perioden då materialet förknippades med pipor är i början av 1970-talet. Enligt registren annonserade Michael Seiden, som köpte och sålde antika sepiolitpipor i Cambridge, Massachusetts, hösten 1971 i tidningen Hobbies om hydrostonegjutningar av pipor och cigarrmunstycken från sin egen samling. Dessa delar presenterades inte som förfalskningar utan som kopior och var inte heller avsedda att rökas. Det var också detta som gjorde försöket kortlivat: gips är inte ett huvudmaterial som klarar av att stå emot eld. Däremot fortsätter det att komma på tal som fyllmedel vid reparation av ett sprucket sepiolithuvud.