Briarns Upptäckt: Debatten om Den Första Briarpipan

Briarns upptäckt är en av piphistoriens mest omdiskuterade frågor. Att ljungroten (briar) började användas som pipmaterial i mitten av 1800-talet är säkert; vem som först provade den, var och vilket år, är det inte. Varken något register eller något patent finns bevarat. Alla kända påståenden nedtecknades decennier efter händelsen, och de flesta i andra hand; därför bör rubrikerna nedan läsas som konkurrerande berättelseklungor snarare än som fastställda fakta.

Korsika-berättelsen

Den mest spridda berättelsen bygger på Alfred Dunhills piphistoriska bok The Pipe Book från 1924. Enligt den går en fransk piptillverkare till ön där Napoleon föddes, hans sjöskumspipa går sönder, och en lokal bonde tillverkar en ny åt honom av ljungrot; på hemvägen tar mannen med sig prover av materialet. Alfreds son Alfred Henry Dunhill fortsatte samma linje i sin bok från 1954; 1962 återgav den amerikanske tillverkaren Carl B. Weber en förenklad version av berättelsen i sin egen pipguide. Inget dokument har kunnat visas som stöd för berättelsen, och som datum anges endast ett ungefärligt intervall som "tidigt 1850-tal". Att alla tre böckerna nått en bred läsekrets har gjort berättelsen till den mest kända formen, oavsett dess dokumentära värde.