1800-Talets Piptobaksblandningar: Förfalskning och Receptböcker

1800-talets piptobaksblandningar skiljer sig från dagens rökares tobak inte bara i skärning och förpackning, utan även i sammansättning. En stor del av kunskapen om vad periodens kommersiella piptobak innehöll kommer från handelshandböcker riktade direkt till tillverkaren, inte till konsumenten. Dessa volymer beskriver hur bladet skulle smaksättas, doftsättas och färgas, samtidigt som de mellan raderna även dokumenterar hur mycket periodens tillverkare brottades med undermåligt blad.

Förfalskningsproblemet och De Första Tillsynsåtgärderna

Att blanda in främmande ämnen i tobak ansågs under hela 1800-talet vara ett allvarligt skatte- och konsumentproblem i Storbritannien. Skattemyndigheten inrättade 1842 ett litet laboratorium vid sitt huvudkontor på Broad Street i London för att förhindra förfalskning av tobaksprodukter; till en början vilade detta arbete nästan enbart på en enda tjänsteman, George Phillips. Den analytiska och sanitära kommission som Thomas Wakley grundade 1851 för The Lancet, och vars analyser leddes av Arthur Hill Hassall, granskade en rad konsumtionsvaror från bröd till socker, peppar och kaffe; tobak fanns med på den listan. Det ackumulerade allmänna trycket ledde till den första förfalskningslagen 1860, en andra 1872, och Food and Drugs Sale Act 1875. Skattelaboratoriets ansvarsområde utvidgades under denna process från livsmedel till drycker; 1894 slogs det samman med tullaboratoriet till det officiella Government Laboratory, och 1897 flyttade det in i sin nybyggda lokal.