Bortom Tsuge: Japansk Piptillverkning

Att det finns en japansk piptradition bortom Tsuge uppmärksammades internationellt i bredare bemärkelse först i början av 2000-talet. Under decennier framkallade uttrycket "japansk pipa" hos rökare utanför Japan nästan uteslutande ett enda märke. Men i samma land arbetade mästare med egen signatur, varav en del hade gått genom detta märkes verkstäder.

Från Kiseru till Briar

Japans egna tobaksredskap är kiseru, med metallstomme, avsett för finskuren tobak. Tobaken nådde landet tidigast på 1570-talet; kiseru blev under Edoperioden både ett vardagsredskap och ett statusföremål. Efter Meiji-restaurationen 1868, när cigaretten snabbt spred sig, gick kiseru-verkstäderna tillbaka; enligt uppgift fanns 1929 kvar 190 verkstäder och 400 hantverkare i landet.

Den europeiska briar-pipan kom in i landet mycket sent; de första hantverkarna som bearbetade briar dök upp i slutet av 1940-talet, och den amerikanska närvaron i landet efter andra världskriget närde denna efterfrågan. Enligt Tsuge Pipe Companys egen historik grundades företaget 1936 i Tokyo av Kyoichiro Tsuge, som utbildats inom elfenbensmunstycken; efter kriget övergick man till körsbärsträ, och till briar på 1950-talet när importerad briar blev tillgänglig. Den tidens briarpipor, med huvuden skurna med japanska motiv, såldes som souvenirer till amerikanska soldater.