Lerpipans Korta Historia

Lerpipans historia börjar när tobaken korsar Atlanten och slår rot i Europa, och beskriver hur detta billiga, sköra redskap under nästan tre sekel förblev den vanliga människans vardagsföremål. Själva materialet och tillverkningstekniken behandlas i artikeln lerpipa; här följer vi i stället hantverkets uppgång och fall.

Spridningen av en Ny Vana

Att röka lerpipa i England dateras till den sista fjärdedelen av 1500-talet, då virginiatobaken nådde ön; de första skriftliga vittnesmålen är från samma period. Sir Walter Raleigh, känd för sina expeditioner till Nya världen, nämns ofta i introduktionen av vanan, men hur mycket av denna berättelse som bygger på dokument och hur mycket som är senare tillkommen legend är omdiskuterat. Att kontinentens ursprungsbefolkningar använt pipan som ceremoniellt redskap i århundraden är däremot väl belagt arkeologiskt.

Den nya vanan mötte motstånd redan från början. Jakob I tog i sin skrift A Counterblaste to Tobacco, utgiven 1604, öppet ställning mot tobak och höjde samma år importtullen till sex shilling och åtta pence per pund. I vissa europeiska länder mötte rökare betydligt strängare straff. Samtidigt trodde man att tobaksröken skyddade mot pestepidemier, och enligt tidens uppfattning gav man till och med barn pipa att röka. Varken skatt eller förbud lyckades stoppa spridningen.