Briarkurning (Curing)

Briarkurning är det gemensamma namnet på de torknings- och rensningsprocesser som ljungrotens knöl genomgår från det ögonblick den grävs upp ur jorden till att den blir ett bearbetningsklart block. På engelska kallas det curing. Syftet är dubbelt: att avlägsna savar, hartser och andra rester ur träet, och att hålla den kvarvarande fukten i en balans som varken är så låg att den spricker eller så hög att den förstör skärningen.

Ett block med bristfällig kurning uppträder opålitligt i svarven och ger en varm, skarp smak vid rökning; därför räknas kurningen som det osynligaste steget som avgör kvaliteten hos en briarpipa.

Stegen på Sågverket

När knölen kommer upp ur jorden är träet fortfarande levande; kurningens första uppgift är att döda det utan att det spricker. Eftersom plötslig uttorkning öppnar sprickor täcks knölarna med grenar eller fuktig jord under transport, så att fukten dras ut långsamt. På sågverket (sawmill) upprätthålls samma princip på ett kontrollerat sätt; enligt uppgift placeras knölarna i gropar, täcks med säckar och får ligga så i omkring tre månader.

Den döda knölen delas i block med stora cirkelsågar. Eftersom det torra ytskiktet lätt spricker vid kontakt med bladet blöts ytan strax innan sågningen; riktningen på det första snittet är hantverkarens mest omsorgsfulla beslut, eftersom den avgör hur många användbara block som kan tas ur knölen. De avdelade blocken sorteras separat beroende på storlek och på om de kommer från det skorpiga ytskiktet eller från innerdelen.

Den egentliga rensningen sker genom kokning: träet kokas säck för säck och lämnar då ifrån sig större delen av sin sav och sitt harts, och tar i stället upp vatten. Blocken, vars yta torkar, graderas nu ytterligare mer noggrant. Klassificeringen är i hög grad subjektiv, eftersom man inte vet vad som finns inuti blocket förrän det skärs; kriterierna har också ändrats över tid. Idag räknas skorpig platta (plateaux) som högsta klass, medan Alfred Dunhill Ltd:s encyklopedi About Smoke från 1928 istället ansåg träet från knölens mittparti som det mest åtråvärda. De flesta källor uppger att blocken lämnas att torka ytterligare omkring ett och ett halvt år innan de anses redo för försäljning, men i praktiken kan denna period förkortas beroende på köparens brådska eller verkstadens behov av likvida medel.