Pipmakeri av Morta

Pipmakeri av morta skiljer sig från briarpipmakeri mest på den punkt som handlar om varifrån och hur råmaterialet kommer. Briar-block kan beställas sågade, sorterade och torkade; morta är däremot ett material som små arbetslag gräver upp för hand ur ett myrområde, som måste lagras i flera år och där en stor del går förlorad. Dessa tre flaskhalsar — begränsat uttagstillstånd, lång torkning och hög materialförlust — har gjort mortapipan till ett fåtaligt område som nästan helt bygger på handarbete.

Skörd Ur Myren

Den mortakälla som oftast nämns i pipmakeri är Brière-myren i regionen Loire-Atlantique i Frankrike. Området Grande Brière Mottière, på cirka sju tusen hektar, ägs gemensamt av tjugoen kommuner; en syndikatkommission grundad 1838 bestämmer tillsammans med Brière regionala naturpark, genom årliga avtal, vem som får ta upp hur mycket och när. Eftersom vattnet bara drar sig tillbaka på hösten är fönstret smalt: enligt gällande reglering mellan 15 september och 30 oktober, det vill säga knappt sex veckor om året. Inga maskiner släpps in på området. Sökarna sonderar marken genom att sticka en lång metallspett ner i torven; när spettet träffar en hård massa markeras platsen, och stockens gränser lokaliseras genom upprepade sonderingar. Uttaget sker med spade och spett, stocken delas i bärbara bitar, den öppnade gropen fylls igen samma dag och det övre skiktet läggs tillbaka. Enligt uppgifter påträffas stockar även på djup som överstiger en meter. Endast tio till tjugo procent av det upptagna virket är av användbar kvalitet.