J. B. Priestley: Romanförfattare och Pipentusiast

J. B. Priestley (John Boynton Priestley, 1894–1984) är ett av 1900-talets mest produktiva namn inom engelsk litteratur och en författare som gjorde pipan till en oskiljaktig del av sin offentliga bild. Han föddes i stadsdelen Manningham i Bradford och nådde en bred läsekrets genom romaner, pjäser, essäer och radiotal.

The Good Companions (1929), English Journey (1934) och An Inspector Calls (1945) är hans mest omtalade verk. Hans Postscript-tal i BBC under andra världskriget gjorde honom till en röst som var känd i hela landet. Att han på de flesta fotografier har en pipa i handen eller munnen är ingen slump: tobak var för Priestley inte bara en vana utan även ett ämne att skriva om.

En Essäist Som Skrev om Tobak

Det finns många författare som röker pipa, men få som skriver om pipa; Priestley tillhör den senare gruppen. I essäsamlingen Delight (1949), i avsnittet som ägnas åt tobak, skriver han att han började röka 1910 med en billig Cavendish-blandning; i samma avsnitt beklagar han sig över att tobakshandeln under första världskriget upphörde att vara ett hantverk och blev en vanlig affärsrörelse. Även böckerna Rain Upon Godshill (1939) och The Moments and Other Pieces (1966) innehåller sidor ägnade åt tobak. Essän "Tobacco" från 1966 återutgavs 2016 i samlingen Grumbling at Large.

I flera av sina texter berättar han att han aldrig band sig vid ett enda märke utan alltid fortsatte att prova nya blandningar som korsade hans väg; namn som Virginia, Latakia och Perique förekommer ofta i hans essäer. Man säger att hans piprökning sträckte sig över mer än sextio år.