Piptobak

Dessa två egenskaper är inte godtyckliga. Alltför fint skuret blad pressas samman i huvudet och begränsar luftflödet, medan blad som förlorat sin fukt brinner snabbt och tar slut innan smaken hunnit ge sig till känna. Nästan alla kommersiella produkter består inte av en enda bladsort utan av en kombination av flera i bestämda proportioner; denna sammansättning kallas blandning.

Bladen Som Bygger Upp Blandningen

Bakom hundratals blandningar finns bara ett fåtal grundläggande blad. Virginia bearbetas genom rökbotorkning (flue-cured), har hög naturlig sockerhalt och utgör ryggraden i de flesta blandningar. Burley lufttorkas; sockerhalten är låg och förbränningen långsam. I USA sker cirka sjuttio procent av Burley-produktionen i Kentucky och tjugo procent i Tennessee; utanför landet nämns Brasilien, Malawi och Argentina som de främsta producenterna.

Latakia har fått sitt namn efter hamnstaden Lattakia i Syrien. Bladet torkas först i solen och utsätts därefter för rök från aromatiskt trä; i cypriotisk produktion används bland annat mastixträd, myrten och aleppotall. Den resulterande rökiga karaktären anses för dominerande för att rökas ensam, varför Latakia i en blandning används i kryddande mängd. Tyngdpunkten i produktionen har med tiden förskjutits från Syrien till Cypern. Österländska tobaker, typiska för östra Medelhavsområdet, tillför blandningen toner av torkade örter och kryddor.

Cavendish står för sig i denna uppräkning, eftersom det inte är en sort utan en metod: bladet presses i kakform, mognar under påverkan av eld- eller ångvärme och skärs sedan i skivor. Metoden tillämpas oftast på Virginia och Burley. Namnet anses komma från den engelske 1500-talssjömannen Sir Thomas Cavendish.