Porträtt Skurna i Pipor: Ledare, Kändisar och Legender

Porträtt skurna i pipor beskriver en omfattande tillverkningstradition där tobakspipan använts inte bara som ett rökredskap utan även som ett minnesföremål. Under 1800-talet förde mästare i lera, sjöskum, trä och porslin ansikten från politiker, militärer, härskare, författare och kompositörer till rökkammaren; figurer från mytologi och folksagor fick samma uppmärksamhet.

För levande eller nyligen avlidna personer hade mästaren oftast en medaljong, gravyr eller fotografi som förlaga. För legendariska figurer vars ansikte aldrig var känt var kriteriet inte likhet utan igenkännbarhet: några få attribut som en krona, hjälm eller vinranka räckte för att avslöja vem som avbildats.

Kampanj- och Minnesporträtt i Lerpipor

Lerpipan var billig, kunde massproduceras i form och var lätt att ersätta när den gick sönder; därför finns de mest talrika exemplen på porträttförsök i just detta material. I litteraturen kallas denna typ av kammare "figurativ pipa" eller "ansiktspipa"; de blev under 1800-talet så talrika att de utgjorde en egen kategori inom marknaden för billiga minnesföremål. Gambier, en av flera lerpiptillverkare verksamma i mitten av seklet i franska Givet, räknas som det mest kända namnet inom området; enligt uppgift fanns bland dess över hundra huvudformar namn som drottning Victoria, Napoleon, Rembrandt, Victor Hugo och Niccolò Paganini. I USA behandlas de lerpipor som delades ut under presidentkampanjer som en egen typ inom den arkeologiska litteraturen: exemplar med likhet med William Henry Harrison, Millard Fillmore, Franklin Pierce, James Buchanan och Abraham Lincoln har dokumenterats. Enligt samma litteratur grävdes en av dessa pipor fram 1994 vid utgrävningarna i Poplar Forest i Virginia.