Pipklubbarnas Historia

Pipklubbar är sammanslutningar där pip- och tobaksentusiaster träffas med jämna mellanrum, ofta med egna stadgar och medlemsordning. Deras nuvarande organiserade form är en produkt av 1900-talet, men själva idén går mycket längre tillbaka i tiden, till de engelska kaffehusens gemensamma bord och gentlemannaklubbarnas separata rökrum. Traditionen med gemensamma mötesplatser kring pipan har under trehundra år flyttat sig från kaffehusets hörn till klubbsalongen och därifrån vidare till oberoende föreningar.

Kaffehuset: Samtal för en Penny

1. Kaffehusen som spreds i England från och med seklets andra hälft var ovanligt öppna mötesplatser för sin tid. En penny betald vid dörren gav rätt att sitta timmar vid elden, bläddra i tidningar och delta i samtalet vid bordet. Tobak var en självklar del av miljön. Eftersom de erbjöd billig kunskapsdelning kallades de "pennyuniversitet". Mot slutet av 1700-talet, i takt med att teet fick ökad popularitet och de slutna klubbarna stärktes, tappade kaffehusen i status; den samlande funktionen togs i stor utsträckning över av gentlemannaklubbarna. I en anekdot från samhällshistoriska samlingar, daterad till drottning Annes tid (1702–1714), om klubben "Two-penny Club" var det en nedskriven regel att varje medlem skulle fylla sin pipa ur sin egen tobaksdosa.