Tophane-pipmakeri

Tophane-pipmakeri är den hantverksgren som koncentrerades i stadsdelen Tophane i osmanska Istanbul och byggde på tillverkning av piphuvuden i röd lera. Piphuvudet är den bränna lerkammare på den långskaftade chiboukens och vattenpipans som tar emot tobaken; den osmanska pipan var inte i ett enda stycke, utan lerhuvudet monterades på ett träskaft och ett bärnstensmunstycke. Piphuvuden av "Tophane-arbete" blev världsberömda särskilt under 1800-talet, och stadsdelens namn blev med tiden namnet på en hel stil.

Hantverkets Uppkomst och Centra

Pipmakeriet uppstod efter att tobaken kom in på osmanskt territorium i början av 1600-talet och blev inom kort en egen hantverkarbransch. De viktigaste tillverkningscentra var Tophane i Istanbul samt Edirne, Avanos och Lüleburgaz; det är vedertaget att Lüleburgaz fick sitt namn från detta hantverk. Det mest berömda av dessa centra var Tophane-verkstäderna: enligt källorna arbetade omkring sextio pipmakarverkstäder samtidigt i stadsdelen under 1800-talet. Eftersom "lüle" var det osmanska ordet för piphuvud, har även lüle-sten (sjöskum, meerschaum) fått sitt namn från denna användning: sten gjord till piphuvud.