Turkiets Tobaksregioner

Turkiets tobaksregioner utgör den historiska hemvisten för den orienttobak som i världens pipblandningar går under namnet "Turkish" eller "Oriental". Denna aromatiska tobaksgrupp med små blad, torkad i solen, har odlats sedan den osmanska tiden i ett vidsträckt geografiskt område som sträcker sig från Egeiska havet till Svarta havet, från Trakien till sydöstra Anatolien.

Enligt uppgifterna gjordes den första kommersiella odlingen av tobak på osmanskt territorium 1583 kring Milas i Menteşe-sanjaken, och i slutet av 1500-talet hade odlingen spridit sig över ett vidsträckt område som sträckte sig från Aydın och Bursa till Rumelien. Tobakens ankomst till Osmanska riket är i sig en egen historia; denna artikel handlar istället om de regioner där växten slog rot i dessa länder.

Egeiska Havet: İzmir-tobak

İzmir-tobak, som i västerländska källor går under sitt historiska namn Smyrna, är idag det vanligast förekommande ursprunget och anses utgöra ungefär hälften av världens produktion av orienttobak. Bladen är mycket små; efter skörd träs de på snören och torkas i solen. Socker- och den flyktiga oljehalten är hög, och nikotinhalten är låg även bland orienttobaker; den ger blandningen en lätt syrligt-söt, brödig-kryddig karaktär. Under 1800-talet var det blad som exporterades från İzmirs hamn en eftertraktad råvara för den egyptiska och engelska cigarettindustrin; en betydande del av det turkiska blad som användes i den amerikanska blandningsstilens cigaretter, som inleddes 1913 med Camel, var också av İzmir-ursprung. Inom pippvärlden består "Oriental"-komponenten i de engelska blandningarna mestadels av İzmir-tunga blandningar.