Stummel: ett Begrepps Ursprung och Betydelseförskjutning

Stummel är i det moderna pippordförrådet den term som betecknar huvudet, halsen och övergången mellan dem — det vill säga hela pipans del utom munstycket. Ordet är lånat från tyskan, men beskriver märkligt nog inte denna del av pipan på tyska. Den nuvarande betydelsen ligger i änden av en lång överföringskedja som går från ordboksbetydelsen via en tysk porslinspippform till slut fram till den amerikanska pippindustrins handelsspråk.

Det Tyska Ursprunget

Tyskans Stummel betyder "stubbe, stump, kvarlämnad rest". Ordet anses härröra från medelhögtyskans stumbel, som i sin tur kommer från fornhögtyskans adjektiv stumbal, med betydelsen "stympad, avhuggen". I dagligt tyskt språkbruk syns det oftast i sammansättningar: Zigarettenstummel betyder cigarettfimp, Kerzenstummel ljusstump.

Det finns även en pipprelaterad motsvarighet, men den pekar på något annat. I tyska ordböcker definieras Stummelpfeife som "tobakspipa med kort skaft"; det vill säga inte en del utan en kort variant av pipan. Uppslagsordet Pfeifenstummel i Deutsches Wörterbuch, det verk som bröderna Grimm startade, går i samma riktning: en liten tobakspipa med kort rör. Huvudets egen tyska benämning är däremot Pfeifenkopf, det vill säga "pipans huvud".